jonnahultgren

Du betyder så mycket för mej, hjärtat slår extra slag just för dej <3



In my eyes you're still the same person as allways, allways in my heart you know, <3

Åkte till Kristinehamn vid 8 imorse, med bror, mormor & Örjan :) segt att gå upp..men men;p först blev det sjukan för att mormor skulle in til läkarn, så jag, Dennis & Örjan satt och vänta på henne ner vid kaféet..höll på att somna men höll mej vaken, sen åkte vi ner till Coop & då kom syster som vi hade planerat så vi kunde ses. men pratade knappt med varandra och hon stack efter mindre än 20 min, inte direkt ovanligt att vi ses så "LÄNGE"! ;s men sen vart det ICA MAXI, och sen in på stan och köpa skor till Dennis :) Efter det drog vi till maccadonken och käka :) sen skulle vi åka hem, men tog en sväng in till farmor & farfars grav/: fällde en tår för dom:( men grät inte på farmors begravning ;s men men,.... kollade även in gammel farmor och gammelfarfars grav, som låg typ mittimot:/ men sen blev det in en sväng till mormor & Örjans lägenhet i Filipstad:) och sen in och handla på konsum:) sen hemfärd och jag har varit hemma i knappt en timme eller nå... får väl se vad som händer sen.. ta det lugnt i alla fall:)

aja , hare gött pojkar, flickor, kvinnor, män, vad du är för något :):)<3

Bilder från idag:



Donken :)





Glass från donken :D<333






Bror var glaad :D<3





Jag & bror tog kort på bilar på vägen :D





Farmor & farfars grav :/ R.I.P<3333






Gammel farmor & farfars grav :/ R.I.P<33






myys :D<33

jag är trött på att vara sjuk :/ missade matte provet idag, men imorgon SKA jag till skolan, det känns som att jag har varit borta i en evighet!! ;/ Men på fredag är det dags för historiaprov, och det vet jag redan hur det kommer gå, eftersom att jag inte kunnat plugga någonting de här dagarna som jag varit sjuk och bara sovit och inte haft ork till något annat.. :/ har knappt ätit någonting heller, lyckades inte få i mig någonting igår.. Idag kan jag knappt prata..



Love Story - Taylor Swift

fredag och slutar om 2timmar och 40min drygt .. dagen slutar med engelska sen. Hatar verkligen det!! ;o Men sen är det äntligen helgen :D Det behövs ;p men den kommer tillbringas till att plugga historia och matte !! och imorgon blir det "kalas" hos min kuddis Johanna ;b <3 sen får vi se vad som händer på söndag :)

jag har suttit och skrivit massa dikter och skit .. men det blir bara dåliga resultat!! :/

Ser den unga flicka le falskt
Hon tror hon är lycklig bakom sin fasad

Men hennes hjärta säger något annat
Hon är inte lycklig, hon är fast i en ond spiral

Ju mer hon kämpar,desstå mer fastnar hon

Hon försöker finna en väg som kan leda henne ut
Åter till livet, men hennes handlingar och ord gör det svårt

För hennes enda vän har hon vänt ryggen till och dom få
som litade på henne förut har sett hennes riktiga sida.

Sakta försvinner hon åter in i mörkret, bortom lycka, bortom kärlek
Till ett liv åter i lögner och svek.

När jag var liten frågade jag alltid mamma varför du inte bodde med oss två. Eftersom att jag var så liten och inte förstod så sa hon alltid "Han ville bo kvar där". Och det trodde jag på. Men jag trodde även att jag skulle få träffa dig ofta. Men dagarna gick utan att jag träffade dig. Först en vecka innan min 9års dag träffade mamma dig på affären och hon kom till bilen och sa att det var någon som ville träffa mig. Så fort jag fick reda på vem den personen var så ville jag inte gå fram, men mamma tyckte att jag skulle göra det. Du tyckte att vi skulle träffas, och den dagen då jag fyllde 9 år gick jag och Natalie upp till dig. Vi bara satt där och gjorde ingenting. Du sa knappt ett ord till oss. Du gav oss din adress och ditt telefonnummer. Men jag visste ju redan vart du bodde, du bodde bara några 100meter ifrån mig. Men ändå träffades vi aldrig. Åren gick utan att man varken träffade dig eller hörde något från dig. Jag gick upp till dig, men varje gång kom alltid din kärring ut och sa att du jobbade, handlade, det var alltid någonting du gjorde. Du hade aldrig tid. Sedan slutade jag gå till dig och försöka. År 2003 lämnade jag Värnamo och flyttade upp hit, till Hällefors, åren gick utan att höra något från dig. Jag bjöd dig på min konfirmation, men fick aldrig något svar. Sen dog farmor, och jag kände att jag verkligen inte ville gå på hennes begravning för att jag visste att du skulle vara där. Men jag åkte dit ändå, för hon var ju trots allt min farmor och hon betydde så mycket för mig. Och jag fick träffa dig. Det du sade till oss, det visst jag direkt att du inte menade. Jag vet att du bara ville att vi inte skulle vara sura på dig... "Förlåt att jag inte har hållit kontakten med er. Jag ångrar mig verkligen" Du kramade mig och Natalie, dina döttrar som inte fått lära känna sin pappa. Du ville ha våra nummer så att du kunde ringa oss. Du ville hålla kontakten, så vi gav dig våra mobilnummer och du sa att du skulle ringa veckan efter, och vi fick en varsin liten kram innan vi skiljdes åt. Jag och Natalie har frågat varandra många gånger om du har hört av dig till någon av oss. Men nej, nu har det snart gått ett år utan att vi har hört något från dig. Visserligen är det långt, men man kan väl ändå ringa? Jag och Natalie har långt till varandra, men vi ringer eller skriver till varandra i alla fall. Vi träffas varje gång det är marknad i Filipstad. Vi försöker i alla fall hålla kontakten med varandra. Men du försöker inte ens. Om du nu skulle ringa någon dag, så skulle jag bara lyssna utan att säga något eller så skulle jag bara lägga på luren. Jag har levt utan dig i så många år, så jag behöver dig inte längre. Jag vill glömma dig, men du finns alltid i mina tankar. Det fanns då jag hade tankar om att jag saknade något i mitt liv, jag trodde att det var du som var den biten som saknades. Men nu vet jag att det inte är du som saknas. Jag kan inte längre säga PAPPA eller FAR om dig. Det går bara inte, eftersom att du aldrig funnits där som en pappa.

PAPPA FÖR MIG ÄR DU DÖD!!

-var ett tag sen jag skrev nu ..

idag var det i alla fall skolan , där hände väl inte så mycket.. sen jag har kommit hem har jag inte gjort ett enda skiit, haft huvudvärk och sov en stund...





Sluta förneka att jag finns! Jag är din dotter, jag kommer alltid vara din dotter, i alla fall i blodet. Det är ditt val om du vill vara min pappa på riktigt eller bara lämna mig som du gjort dom senaste åren. Jag lever fortfarande, jag finns här, du har fått en chans, du har haft många chanser. Jag har haft hopp.  Det är som att vänta på att tomten äntligen ska dyka på julafton så hoppas jag varje födelsedag att du i alla fall ska ringa. Jag gjorde det i all fall. Men det känns inte meningsfullt längre. Det finns inget hopp kvar. Jag lever inte för dig  längre. Du trodde att du bara kunde fly från oss och tro att vi skulle glömma dig bara för att du glömde oss, du trodde att bara för att du inte ville veta av oss längre så skulle vi försvinna. Men så är det inte, vi finns kvar här och vi har alla minnen med oss. Det går inte att glömma sin barndom. Vi kanske bara var misstag som du försöker fly från nu. Det vet jag inte. Men jag vet, att du har svikit mig, hos mig finns den gamla du kvar, den nya har haft så många chanser. Men dem är slut nu. Det finns ingen anledning att hoppas längre. Pappa, vi har sagt det så många gånger förut men du vägrar att lyssna. Det är ingen ide längre. Dina chanser är slut. Allt jag har kvar nu är minnen, tårar och en syster. För systrar sviker aldrig, inte som du gjorde.