Onsdag..
-var ett tag sen jag skrev nu ..
idag var det i alla fall skolan , där hände väl inte så mycket.. sen jag har kommit hem har jag inte gjort ett enda skiit, haft huvudvärk och sov en stund...
Sluta förneka att jag finns! Jag är din dotter, jag kommer alltid vara din dotter, i alla fall i blodet. Det är ditt val om du vill vara min pappa på riktigt eller bara lämna mig som du gjort dom senaste åren. Jag lever fortfarande, jag finns här, du har fått en chans, du har haft många chanser. Jag har haft hopp. Det är som att vänta på att tomten äntligen ska dyka på julafton så hoppas jag varje födelsedag att du i alla fall ska ringa. Jag gjorde det i all fall. Men det känns inte meningsfullt längre. Det finns inget hopp kvar. Jag lever inte för dig längre. Du trodde att du bara kunde fly från oss och tro att vi skulle glömma dig bara för att du glömde oss, du trodde att bara för att du inte ville veta av oss längre så skulle vi försvinna. Men så är det inte, vi finns kvar här och vi har alla minnen med oss. Det går inte att glömma sin barndom. Vi kanske bara var misstag som du försöker fly från nu. Det vet jag inte. Men jag vet, att du har svikit mig, hos mig finns den gamla du kvar, den nya har haft så många chanser. Men dem är slut nu. Det finns ingen anledning att hoppas längre. Pappa, vi har sagt det så många gånger förut men du vägrar att lyssna. Det är ingen ide längre. Dina chanser är slut. Allt jag har kvar nu är minnen, tårar och en syster. För systrar sviker aldrig, inte som du gjorde.
